Då var det dags att blogga lite igen... :)
Sitter o väntar på att Pontus ska komma hem så vi kan åka till Ge-kås! Blir en liten tripp dit idag för att handla lite ramar till fotona vi framkallat på framförallt Nanook... :)
Sedan ska vi åka vidare till Göteborg för att gå på 70-års kalas (Pontus pappa som fyller år)
en han verkar ta en himla tid på sig på jobbet så jag börjar bli lite stressad nu så passar på att blogga :)

Förra helgen var det 3-års kalas för John hos Malin o Micke... Vi hade trevligt trots att vädret inte var riktigt på vår sida, barnen red på sötaste lilla Bamse (Johns ponny) o jag och alla mammor tog en löparrunda på em... hehe skönt att röra på sig som vanligt :)
På kvällen var vi kvar o grillade lite tillsammans med fam Römer. Trevligt!



Vi njuter av det underbara vädret och man kan ju inte annat än att känna sig glad!! :) Det grillas ständigt hemma o det gillas ju.. :)

På söndagen var det mys med hästarna o vi njöt i fulla drag i solen! :)
Vi fick även ett ryck och åkte med mamma o Petri till Wild West! :) Ooups! Men det är ju så himla gott!



Petri vill inte vara med på kort som vanligt! :)



:)

Efter maten styrde vi bilen mot Tylösand! Blev en skön promenad på stranden! :)



<3





Min älskade mamma! <3 Vi har alltid så roligt ihop! :)



<3

Var en underbart skönt helg! Och veckan nu har inte blivit sämre, solen har värmt som sjutton varje dag och jag tog en löparrunda i måndags efter jobbet, kanske inte så klyftigt för jag höll på riktigt på att dö! Sprang 9 km i gassande sol! Men hoppas jag svettades bort många kilon :) hehe

Det är ju tråkigt att behöva jobba när vädret är så fint men jag älskar mina kvällar, träning hästar och mys i kvällssolen!
I torsdags åkte jag o Malin med Hollan Boll till semin för att kolla om hon var dräkig, och jo det var hon visst men det var två ägg som hade befruktats... :/ inte riktigt bra och vi hoppas på att naturen sköter sitt så att hon på nästa koll bara har ett kvar, annars måste veterinären spola bort båda och börja om... :(
När vi kom hem tog vi direkt på oss löparkläderna och sprang en runda på 8 km... Helt underbart skönt ute på kvällen och det flöt på bra, vi snackade skit hela vägen och peppade varandra, det är så mycket lättare och roligare att springa fler... blir så tyst när man är ensam... :( Börjar kännas ok med de nya löparskorna med, men det är ju inget wow direkt som jag trodde det skulle vara... men men jag tar mig framåt iaf... :)

Ne nu är Pontus hemma o har snart duschat färdigt så nu börjar det bli dags att åka!

Ha det gott alla vänner! Kram på er!

Även om det känns som om man ska vara ledsen i alla evighet så går ju livet vidare.
Nanook finns i våra tankar hela tiden och det går lite upp och ner ibland men det känns ändå som om vi börjat gå vidare. Det värsta är att komma hem från jobbet till ett tomt hus, det ska ju vara en vit liten kille innanför dörren när man öppnad den.... :( Saknar honom så himla mycket!

Annars har jag kommit igång med träningen igen denna veckan efter en veckas upehåll, känns bra men man tappar ju så mycket på en vecka... :/ Har även fått med mig Pontus ner i gymmet två dagar så jag hoppas att han ska komma igång lite nu med.. :) Det är ju roligare när man är två...

Igår kväll tog vi en skön promenad tillsammans i kvällssolen och det kändes konstigt att gå utan att hålla i ett koppel... :/ Men det var skönt att komma ut lite tillsammans och jag har hittat en ny runda som jag ska testa att springa i helgen! Är skönt att springa lite blandat asfalt och grus... Har ju köpt ett par nya löparskor (newbalance blev det) men har inte riktigt vant mig vid dem än, kändes inte alls bra första rundan jag sprang i dem men bättre andra gången då jag testade att ha ett par andra sulor i... Men jag tror det handlar om att jag ska vänja mig lite... Men det är ju helt sjukt vad löpning sliter på kroppen!! Jag tänkte på det häromdagen att jag har nog aldrig känt mig så stel och "mör" i kroppen som jag gör sen jag började springa. Jag känner mig ändå fräsch som tränar och så och jag har inte ont när jag springer, jag har inte ont annars heller men det är ju som det sägs att löpning är det som sliter mest på kroppen, dessa stötar som man utsätter sig för i varje steg, o jag som dessutom nästan bara springer på asfalt och har haft så dåliga skor. Men jag tycker det är kul och det är ju inte så att jag inte klarar av det men det känns att det sliter på kroppen...

Hästarna mår bra och förhoppningsvis är Holly dräktig, det får vi veta på torsdag nästa vecka då hon ska in på en koll, så hoppas hoppas verkligen att hon är dräktig! Indi går i hagen och njuter av livet och blir starkare och starkare för varje dag, vi har börjat med lite promenader och jag ska börja tömköra honom lite till helgen tror jag. Får inte rida än men man kan ju börja bygga lite muskler från marken iaf! :)

Vi har även börjar tvätta huset inför att måla det! Har tvättat hela baksidan och halva framsidan och till helgen ska vi nog köpa lite brädor och grejer för att kunna sätta igen dörren på ena kortsidan så det känns som om det går framåt, men det tar tid. och det är svårt när man inte riktigt vet hur man ska göra saker och ting. Kommer bli så fint när det är färdigt bara! :)

Idag har varit en slappar dag för mig och jag sov till 10.45!!!!! Var iof uppe vid 7 och släppte ut hästarna och sedan vaken vid 9 och vid 10 men somnade om och det var så skönt att få vila ut ordentligt! Pontus har varit iväg med jobbet och kört gokart så jag har haft soffan för mig själv... :) Mamma och jag var i stallet och fixade en stund och sedan tog vi på oss träningskläderna och gick ner i gymmet! Så lite har jag fått gjort iaf.. :)

Ikväll blir det middag hos mamma, blir torsdagsmiddag denna veckan istället för fredagsmiddag eftersom vi var lediga idag, imorgon jobbar vi allihopa... :(

Har inga bilder att lägga in men kan meddela att jag har hittat kameran!! Städade bland mina skor och längst in i garderoben låg en gammal handväska som jag inte sett och där i låg den! Haha Så nu har jag både den och laddaren i säkert förvar så ska försöka ta lite bilder till helgen och nästa helg när vi ska till Göteborg för att fira Pontus pappa!

Kram på er!

Har inte riktigt haft någon motivation till att blogga, har inte haft någon motivation till någonting sen i måndags... :(

Men jag tänkte jag skulle skriva av mig lite här nu, det är jobbigt att prata om det men jag tänkte att det kanske var lite lättare att skriva.

I måndags förra veckan märkte mamma att Nanook var lite hängig, när vi kom hem från jobbet var han lite seg men inget överdrivet. Några dagar gick men han blev inte bättre och på fredagen tog vi honom till veterinären i Ljungby, vi trodde att det kanske kunde vara borrelia (eller hur det nu stavas) , han testades för detta och provsvaren kom tillbaka positiva, men vi fick även veta att hans blodvärden och "njurvärden" var dåliga, så dåliga att veterinären ville vi skulle åka med honom till helsingborg på en gång... :/

Pontus körde dit honom och han fick stanna kvar, de trodde att det kunde vara något som han skulle få äta medicin för resten av sitt liv för att hålla i shack och det kan man ju gå med på. Han fick vara kvar för att få lite dropp och så de kunde göra lite mer tester. Båda samtalen på lördagen och söndagen lät hyffsat positiva och han var piggare. Men på måndagen fick vi ett besked som vi inte riktigt var beredda på..... :/
Man kan ju undra vad det var för veterinär vi pratat med under helgen?! :/

Han hade kronisk njursvikt och dåliga blodvärden, vi fick några alternativ men de alla skulle leda till att han skulle få sluta sina dagar inom det närmaste. vi skulle bara köpa oss mer tid och det kunde som sagt bara handla om någon dag eller en vecka.
För att göra det rätta som djurägare mot Nanook valde vi att inte tillsätta försök till fler dagar. Vi hämtade hem honom på måndagen för att ha honom hemma över natten och sedan köra honom till Ljungbys klinik.

Han hade inte ont men var trött och blev tröttare och tröttare. det kändes jättesvårt att veta hur man skulle bete sig, man ville ju bara krama honom hela tiden.
Vi tog ledigt på tisdagen och var hemma med honom till klockan två då vi hade tid för avlivning. Vi tog någon kortare promenad men annars försökte vi bara umgås och krama om vår fina hund. Det kändes så ovverkligt när vi åkte in till veterinären. Då piggnade han ju till och var mer sig själv, gjorde vi rätt??
Jag vet att vi gjorde det men kan inte sluta fundera.
kl. 14.00 ganska exakt fick han somna in och allt gick lugnt till, men tårarna strömmade och det var fruktansvärt!

Vi valde att ta hem honom och begrava honom hemma. Och detta kan jag säga er att det gjorde så ont så jag ville bara försvinna. Han var fortfarande varm och mjuk när vi la ner honom i marken, jag kunde krama om honom utan att det kändes konstigt, fick verkligen kämpa för att kunna lägga ner honom, jag ville inte....
Men han fick ligga på sin filt och ha sina favoritleksaker och koppel nära sig.

Vi hittade en sten som vi skrev på och han ligger nu intill Intact och Reggie utanför stallet.





Allt känns så overkligt, dagen efter när vi skulle till jobbet och gick upp i ett tomt hus, den känslan var nästan outhärdligt, jag tittade in i badrummet där han brukade ligga och hoppades att allt bara varit en dröm och att han låg där... men det gjorde han inte... :/ Känslan av att komma hem från jobbet till ett tomt hus...
Allt påminner om honom, kvällsfodringarna i stallet där han alltid var med, rutiner i vardagen där hans behov som promenader, mat och kel fanns med är helt.... borta...
Jag skulle så gärna vilja krama om honom igen, känna på hans små öron... Jag vet att det inte skulle bli bättre om man bara fick någon minut till med honom nu... Jag är glad att vi fick en natt/dag att vara med honom...

Det är skönt att vara på jobbet på dagarna men magen knyter sig när vi slutat och är påväg hem där han inte finns längre... Mamma och Petri är i rom så vi är hundvakter åt tjejerna, det är jag glad för, även om det inte är Nanook som möter oss i dörren så är det någon där... Nästa vecka kommer bli tung igen, då blir det tomt igen..
Jag tycker det är svårt att veta hur jag ska bete mig, är det okej att skratta ibland trotts att det gått så få dagar? är det okej att vara som vanligt på jobbet om dagarna?
Jag vill bara gråta hela tiden men det är jobbigt det med. Jag kan inte sova på kvällarna för tankarna bara flyger omkring i huvudet... Jag har ingen motivation till att träna och vill bara äta mig igenom sorgen...
Livet är tufft och jag vet att det blir bättre, men just nu är det inte bra och det får vara så ett tag till faktiskt...

Jag saknar dig Nanook och det gör ont i mig när jag tänker på att jag aldrig mer ska få se eller röra vid dig.... Vår älskade hund... Du fattas oss!!