Min älskade häst fick i måndags tarmvred och fick opereras. Det var en fruktansvärd dag och natt och de ringde mig vid 3 på natten när han hade vaknat efter operationen. tyvärr blev det lite komplikationer och jag fick nästa natt ett samtal då han behövde en blodtransfusion (eller hur det nu stavas) de tror att han hade en blödning eller infektion i tarmen så han hade blodbrist och behövde nytt. tiden efter detta har varit mycket kritisk och han har varit väldigt dålig.

i onsdags åkte jag ner till honom tillsammans med Malin och Åza som var så underbara och ställde upp på att följa med, behövde verkligen stöd då och ville inte åka själv. Han var trött och hängig min kille och veterinären kallade hans situation för kritisk stabil...:/ men allt man kunde göra var att vänta och se.

han verkade få lite nya krafter av vårt besök och var något bättre dagen efter...

Tyvärr ringde mamma i torsdags morse och sa att Malou hade kastat...:( Ett litet stoföl som var 1 månad för tidigt född, orsaken är ännu inte fastställd men Malou fick inte ut efterbörden så vi fick ringa veterinären som kom ut för att hjälpa henne. Hela torsdagskvällen var jag och Mio i stallet med veterinären för att hjälpa Malou och tillslut fick vi ut den!! Vilken lättnad! Infektionsrisken finns fortfarande men hon är pigg och får medicin så vi hoppas att hon slipper någon infektion. Vill tacka Mio som ställde upp hela dagen och hjälpte mamma under dagen och mig på kvällen. Vad hade vi gjort utan dig?!

Igår var mamma och hälsade på Indi och pratade med veterinären som sa att hans värden började stabiliseras och han började bli lite piggare. det som fortfarande är dåligt är hans blodvärden som inte går upp men detta beror på att han förlorat så mycket blod och det kan ta upp till 1 månad innan det återställs.

idag fick jag åka o hälsa på honom igen och mamma och Pontus följde med. Åh det är så underbart att få krama honom och gosa med honom igen, saknar honom redan!! imorgon eller på måndag ska han kanske få byta box och komma till det större "stallet" där han kan se lite mer och få sällskap av andra hästar. just nu står han själv i "akut" boxarna där han inte ens kan se ut... :(

han har en lång väg kvar men det ser ut som om det vänt och han kanske kan få komma hem till nästa helg till och med! LYCKA! Iof känner jag mig lite lugnare när han är där och är övervakad av kunniga människor hela tiden men det kostar ju lite mindre när han står hemma... :) O holly kommer bli så glad,  hon har varit jättenere och saknar honom såklart.... :)

Man kan nog säga att detta har varit den värsta veckan i mitt liv och min mage har nästan slagit knut på sig själv av oro.... jag hoppar till så fort telefonen ringer och mina tankar är hos min prins hela tiden. ibland undrar man vad som händer, när man tror att det värsta har hänt så fylls det på ännu mer... när mamma ringde och berättade om Malou ville jag bara försvinna, stänga in mig i ett rum och gråta... Man trodde lixom inte att det kunde bli värre.... och vi ska inte tala om den kostnaden som Indi är uppe i nu...:/

Jag är min mormor evigt tacksam som ställer upp och lånar mig dessa pengar... <3

Och min underbara mamma som ställer upp för mig hela tiden!

Jag är även tacksam för allt stöd vi fått från vänner och bekanta!

Nu hoppas jag bara att Indi tillfrisknar fort och utan vidare komplikationer!